Ledare – Sprid er kunskap

Vi lever i en värld där jägarna får oförtjänt mycket kritik.

Jag var nyligen på jaktsafari i KwaZulu-Natal i Sydafrika. Samtalsämnet bland de professionella jägarna på campen var det tragiska försvinnandet av deras yrkeskollega Scott van Zyl i Zimbabwe. Det spekulerades i vad som hänt honom och mina jaktguider fick tyvärr rätt till slut. Det var en krokodil i Limpopofloden som tagit honom.
Det dröjde inte innan tidningar världen över, företrädesvis långt från den faktiska händelsen, började gotta sig i det faktum att en jägare slutat sitt liv i magen på en reptil. Och jaktmotståndare delade och gillade artiklarna till synes blodtörstigare än den hungriga krokodilen någonsin varit. Bland skaran som applåderade den viltvårdande tvåbarnspappans plågsamma död fanns också en mängd annars kompetenta människor, till och med journalistkolleger som vanligtvis tar källkritik och vår yrkeskårs etiska regelverk på största allvar. Kommentarerna och gillamarkeringarna fick mig att må
illa. Inte bara för att Scott van Zyl var en människa av kött och blod som nu efterlämnat två förtvivlade barn och en änka, utan också på grund av det faktum att han som jägare och viltförvaltare faktiskt ägnade sitt liv åt att sörja för de vilda djuren i Afrika. Troligen gjorde han mer för savannens djurliv än samtliga som celebrerade hans bortgång i sociala medier tillsammans. Han förtjänade helt enkelt bättre.
En sann djurvän, naturmänniska och jägare i Norden respekteras, i de flesta fall, fortfarande av sina medmänniskor här hemma. Dennas like i Afrika däremot, förtjänar uppenbarligen att dö en plågsam död i käftarna på en krokodil. Och ju längre från denna faktiska händelse vi kommer, ju större verkar också det felriktade hatet bli. Vilket inte säger så lite om kunskapsnivån om viltförvaltningen i Zimbabwe hos de mest högljudda. Den är förstås obefintlig.
Det här är mitt första nummer som chefredaktör för Jaktmagasinet Big Game. Historien ovan illustrerar vilka utmaningar jägarkåren står inför och vikten av att vi jägare aldrig upphör att sprida kunskap till vår omgivning. Här har förstås jag ett viktigt ansvar att förvalta. Jag hoppas att jag med vårt innehåll inte bara ska inspirera er till nya jaktäventyr utan också till att sprida er kunskap om att korrekt bedriven jakt faktiskt handlar om ansvarsfull viltförvaltning – oavsett var i världen den äger rum. För om olyckan skulle vara framme, och jag en dag kastar in handduken när jag gör det jag älskar mest, hoppas jag att mina döttrar slipper se raljerande och hånfulla kommentarer om att jag minsann bara fick vad jag förtjänade.

PS: Missa inte vårt senaste nummer, i butik den 29 juni, där vi bland annat listar världens bästa bergsjakt, tittar närmre på den brittiska vapentillverkaren Rigby, porträtterar den jagande stjärnkocken Danyel Couet, jagar brölande kronhjort i Skottlands högländer, älg i Kanadas ödsligaste vildmarker och räv på lock i Sverige samt mycket mycket mer.

Pontus Hammarlund, chefredaktör
pontus@jaktmagasinetbiggame.se